Vi har inte sagt hejdå än och det vill jag heller inte göra. Det är verkligen inte försen nu jag insett att det är på söndag det händer, och att det är i Januari det sker igen. Då vi ses igen Stinky vännen. Jag vill verkligen att du ska åka, för förstå allt jag ska få höra sen, om hur bra du haft de. Och jag vet att du vill de här så mycket, så för din skull vill jag detta. Men fan vad jag kommer sakna dig. Ärligt! Okej, det är bara vintern här som du är borta. Men det är fasen då jag behöver dig som mest. Du vet hur jag blir. Kommer ju bli helt galen. Varje gång jag går förbi ditt hus kommer jag kika mot ditt fönster som jag alltid gör. Kollar efter den blonda bruden med skönaste humorn och som även kan vara en av världens snyggaste bryyyd som faktiskt alltid får en att skratta. Kommer sakna de, att kolla på sjuka klipp på youtube. Eller att gå ner till Ica sista minuten. Och tro det eller ej, jag kommer fan sakna att ringa och tjata på att du ska skynda dig. Segaste ever. Men du vet forfarande att vi gillar dig ändå. Thats who you are, and we love you for it.

Saken är den att jag skulle kunna skriva en novell eller nej fan en bok om den här crazy damen, men de blire inge av. För mycke minnen som vi ska behålla för oss själva. Men Stina, ärligt. Jag kommer sakna dig som fan och kommer få panik utan dig. Men vi ska hålla kontakten och jag ska försöka hålla ställningarna hemma, men du får fan stötta mig från andra sidan. Men det vet jag att du gör. Lika mycket som jag stöttar dig genom de här. Tiden går fort och snart sitter vi hemma hos dig på altanen igen. Men då kollar vi inte på Haj filmer på y-tuben, nej då kollar vi på riktiga bilder från havet, skolan, familjen, killen, allt. Jag längtar!

och när du stängde dörren idag och jag kommit ut på vägen kom de. Tårarna. Jag saknar dig redan vännen!