Det blir ju faktiskt inte alltid som man tänkt sig
Börjar med att säga det att de som var igår, det var en engångs grej, och kommer antagligen inte ske på ett riktigt bra tag igen. Bara så, du och ni vet det. :) det är inte direkt värt det..
Annars, gårdagen började med att det rullade in en härrans massa tjejer till fribergs, men som min vän anna sa, så över gick det snabbt till en mix. Kvällen susade på och det var nice, Nice tills det började hända grejer. Folk låg på golvet, skrek högre än vanligt, hällde saker och även inträffade en liten olycka. Skit samma, det gick som det gick och vi har blivit påkommna. No big deal..
Efter att alla gått vidare, hem till lill edlund eller till stan, eller till och med hem så plockade vi undan det värsta och sedan begav även vi oss till edlund för att träffa lite nytt folk. Jag och nikolina styrde ju helt klart dansgolvet under större delen av kvällen. Annars var det mycket snack om den där skolan Thorén, vet inte vad som är grejen, men enligt brudarna var det lite coolare att gå där än någon annanstans. Kul för dom, kul! Annars var det även en del prat om Oddes vän purjo, igen aning om vem de var eller vad han gjorde där, det förblir en fråga. Efter ett par timmar var det hemgång som gällde och det gick sådär då som pricken över i't för kvällen så var min cykel borta, snodd, spårlöst försvunnen. Men den återfanns på söndags eftermiddagen med ett tungt huvud. Leriga skor och kalla fötter så somnade jag ganska fort efter ett fotbad.
Just nu är det blandade känslor. Jag är sjukt galet helt fruktansvärt arg på min bror som får hela kvällen att låta som att det var min ide, mina vänner = mitt ansvar, alltså mitt fel. Det är mitt fel att folk står och häller öl på golvet och struntar sedan i att torka upp. Att det är mitt fel att folk hoppar ut ur fönstret och smutsar ner. Men saken är den att jag vet faktiskt inte om jag kan säga att det är det. Men jag blir så fruktansvärt arg och besviken på hur folk beteer sig. Kanske man själv ska göra likadant och sedan se vad som händer. Eller nej, förresten, skulle aldrig hända.
Nu orkar jag inte tänka på det här mer, men jag är ledsen för konsikvenserna för dig, tyvärr finns det inget jag kan göra. Im sorry, jag menar det!
