Är det konstigt?
Usch, jag verkligen känner hur tårarna rinner ner på hakan, och jag knappt kan andas.
Jag blir så här av en serie, hur är det då när det väl händer?
Jag kan inte förreställa mig hur man mår, det går inte!

Men serien är så otroligt bra, går inte ett avsnitt av den utan att man känner "vad gör man när något sånt här händer?"
Himmlanstur för Meredith att hon överlevde, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
Plus att det var så SJUKT sorligt och fint när Izzi fick träffa sin Danny(?) Eller aa, "träffa" gud vad jag blir lycklig av att se sådant, jag förstår inte men jag gråter av lycka "för hennes skull"..


(kan ju säga det att jag fortfarande gåter, det räcker med att titta på bilden och lyssna på "Everyday" som börjar med orden "Once in a lifetime means there's no second chance so I believe that you and me should grab it while we can" Jag kan inte sluta! )